Borelios och erlichios - två otrevliga sjukdomar som fästingen
kan föra med sig. Det kan vara svårt att skilja sjukdomarna åt
eftersom symtomen är lika: feber, trötthet, nedsatt aptit, ovillighet
att röra sig, hälta och olika former av neurologiska symtom.
Symtomen kan uppträda året om, under föresättning
att djuret har exponerats för fästingar någon gång
under året. Vid ehrlichios kan även blodbrist och blödningar
förekomma. De vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet
och rörelsestörningar.
Behandlas med antibiotika
Både borrelios och ehrlichios kan behandlas med antibiotika. De
flesta djur som drabbats av borrelios eller ehrlichios tillfrisknar helt.
Endast ett mindre antal djur utvecklar kroniska symtom. Däremot finns
det en risk för att djuren kan bli infekterade på nytt. Det
är viktigt att komma ihåg att många djur som blir smittade
inte visar några tecken på sjukdom.
Några andra exempel på fästingburna infektioner:
Babesios hos nötkreatur som orsakas av en protozo, Babesia
divergens.
Tularemi (harpest) orsakas av bakterien Francisella tularensis,
ger sjukdomssymtom hos skogsharar och gnagare men också människor
kan drabbas.
Q-feber orsakas av rickettsien Coxiella burnetti som bland annat
förekommer hos får och nötkreatur. Den ger hos människa
influensaliknande sjukdomssymtom.
TBE (tick-borne encephalitis; hjärninflammation) är
en virusinfektion som sprids med den vanliga fästingen och drabbar
varje år mellan 50-100 svenskar. TBE-infekterade fästingar
förekommer nästan bara längs ostkusten och på vissa
öar i Mälaren. Sjukdomssymtomen är influensaliknande med
feber, värk i kroppen , huvudvärk och i sällsynta fall
förlamning av enstaka extremiteter. Dödsfall är sällsynta,
men konvalescenstiden kan vara lång. Enstaka verifierade fall hos
hund finns rapporterade.
Listan på sjukdomar kan göras mycket längre och dessutom
bidrar sannolikt fästingar till att sprida infektioner som vi idag
inte har en aning om att de existerar.
Hur kan man skydda sig mot fästingangrepp?
För att minska risken att drabbas av en fästingburen sjukdom
ska man försöka skydda sig och sitt husdjur från att bli
biten av fästingar. Här följer några råd:
Om man vistas i fästingrik terräng, gör en daglig inspektion
av både folk och fä.
Avlägsna fästingen så snart som möjligt. Det finns
olika fästingpincetter på marknaden som gör det lättare
att ta bort dem.
Människor som vistas i fästingrik miljö bör använda
heltäckande klädsel.
Djur kan behandlas i förebyggande syfte med antiparasitära medel,
som gör att fästingarna inte biter. Exspot är exempel på
ett fästingmedel. Sedan ett par år finns fästinghalsband
som är mycket effektiva.Du behöver recept för att kunna
köpa ett sådant, så ta kontakt med din veterinär.
Vaccin finns mot vissa av sjukdomarna, exempelvis TBE-vaccin för
humant bruk. I Sverige finns idag inga godkända vacciner för
djur.
Lever i tre år
Ixodes ricinus, den vanliga fästingen är överförare
av ett stort antal sjukdomar både hos djur och människa. Från
det att äggen läggs tills fästingen är könsmogen
tar det cirka tre år och fästingens liv består av fyra
stadier. Första året lägger honan tusentals ägg.
Larverna som kläcks från äggen äter ett blodmål
nästföljande år, faller till marken och utvecklas till
nästa stadie, nymf. Efter att ha ätit ytterligare ett blodmål
det tredje året utvecklas nymfen till vuxen fästing.
Lurar i gräset
Fästingen har inga riktiga ögon, men kan uppfatta ljus och mörker.
Den kryper upp på ett grässtrå eller liknade och väntar
på att ett värddjur ska komma förbi. När värddjuret
närmar sig uppfattar fästingen vibrationerna i marken, ljusförändringar,
värddjurets värme och koldioxiden i utandningsluften från
värddjuret, och försöker då krypa upp på värddjuret.
Källförteckning:
Sveriges Veterinärtidning, Tema: Fästingburna infektioner. 1994,
nr 7.
Veterinary Parasitology. Ed. GM Urquart et al. 1996, 2th ed.
Sveriges Veterinärtidning, Ehrlichia, Suppl. 30, 1999, nr 15.
|